|
| Fler objekt | ||||||||||||
| Månad | Jan | Feb | Mar | Apr | Maj | Jun | Jul | Aug | Sep | Okt | Nov | Dec |
| År | 2005 | |||||||||||
|
2005-12-27 13:22
Calles krönika inför det nya året
Nu har drygt halva säsongen passerat och ett nytt år börjar, med nya heta hockeyfighter. Då kan det vara på sin plats att summera det som varit. Här har alla supporter sina synpunkter, men låt oss börja den debatten med mina. Fortsätt den gärna i vårat forum, så att fler får se just dina funderingar.
Det var en osäker start av säsongen. Nyförvärven hade hämtats mest från lägre divisioner och var många osäkra kort. Skulle de blomma ut eller skulle de inte klara pressen i division 2. Lägg därtill att årets mest spektakulära värvning den av Ryan Pollock från Reginia i Kanada som anslöt lagom till seriestart. Skulle han klara omställningen till stor rink och var han så bra som vi hoppades på. En fight kring det nedre kvalstrecket var inget vi ville uppleva igen. Det var med andra ord med en viss fruktan som vi gick in i årets säsong. Den fruktan släppte lite redan i första matchen som vi vinner över Hässleholm med klara 7-3 och Ryan visar att han inte bara är en bra hockeyspelare. Kille har också nerver av äkta kanadensiskt stål. Fyra mål i premiären kan man verkligen kalla att prestera som bäst när pressen är som hårdast. Det verkade också som Ryan med den starten gav grabbarna tillbaka det självförtroende som man till viss del förlorade förra året. Att ligga femma i serien så här långt är mer en det vi hoppas på. När Lillis och Nils-Gunnar sa att bland de sex bästa skall vi ligga, trodde man kanske att det var tränarnas sätt att gjuta mod i gossarna, men det visade sig vara en väl avvägd bedömning. Årets upplaga av Boro Vetlanda HC har också visat sig vara ett riktigt hemmalag. Bara en förlust hemma mot Kallinge Ronneby visar att hemmaplan betyder en del, speciellt som publiken börjat tända till de senaste matcherna. Pessimisten skulle kunna säga att det inte är så märkligt eftersom vi mött de bra lagen borta. Jag skulle vilja vända på det och sticka ut hakan och säga – Så bra, då tar vi dom på hemmais och spelar i år ett positivt kval om att gå upp till div 1! Skall vi då ge oss på att summera de enskilda spelarna och börja med målvakterna. Christian Skoog har i år fått förtroendet att vara en uttalad förste målvakt. Det har givit den trevlige och hetlevrade Sävsjökillen extra självförtroende och han har blivit bättre och bättre för varje match. Han störste supporter finns i den ödmjuke andre målvakten Samuel Almgren som inte har fått stå i mål en enda seriematch. Vi skall ändå inte ta bort den betydelse som Samuel har både för laget och för Skoog. Alltid glad alltid positiv och om Skoog skulle bli skadad, behöver vi inte bli särskilt oroliga. Killen är duktig i mål också. Tulle var ett nygammalt nyförvärv i år, då han fick förra säsongen förstörd när han skadade ryggen i en bilolycka. Det var också en olycka att tröjan med nr 16 försvann och Tulle fick byta till nr 2. Nr 2 har ändå passat honom bra, med stor inlevelse och en härlig kämpaglöd har han i år vuxit som hockeyspelare. Tekniken har han haft sen junioråldern, men nu använder han den som en mogen man. En stor stark Andreas Eriksson har i år fått vara skadefri och det har givit honom en säkerhet i spelet som vi inte har sett på länge. Att han ledaregenskaper har varit viktiga visste vi sen tidigare. Pelle Seth var ett nytt ansikte inför den här säsongen. En go kille från Kringlornas stad Södertälje. Har varit skadad och sjuk och först i de sista matcherna blivit säker på en plats i laget. Bra fysiskt spel, men vi vill se mer av hans rappa skott. Viktor Ljungkvist gör sin andra säsong som senior, junior som han är, och den är för de flesta den allra svåraste och så även för Viktor. Det har inte blivit så mycket istid som han hoppas. Han är ändå en talangfull hockeyspelare och med lite tålamod så kommer han tillbaka, var så säkra. I skuggan av Ryan Pollock är Daniel Vinlöf hittills det skarpaste nyförvärvet och definitivt de mest överraskande. Lugnt och metodiskt bygger han upp spelet och går sällan bort sig i defensiven. Lite tveksam var han att till spel i Boro. Trivdes bra i HA 74, men nu tycks han trivas bra i Boro också, så vi hoppas att han skall stanna i många år till. Erik Albinsson började säsongen som forward, det gick så där. Han fick inte ut det kunnande han har och mindre istid än vad han önskade. Då gjorde tränarna genidraget att använda Erik som back istället. Nils-Gunnar fick dela med sig av sin rika kunskapsbank och Erik visade sig vara en god elev och vips hade vi en spelande skridskoskicklig kanonback som även kunde smälla på i sarghörnen. Förra säsongen klev Pelle Karlsson in i truppen till mångas förundran. Att ta en plats i A-truppen efter att spelat back i tredje femman i juniorlaget går ju inte obemärkt förbi. Pelle visade dock att träning till slut ger resultat och utvecklades mycket under sin första säsong i A-laget och i år har den utvecklingen fortsatt. Killen blir bara bättre och bättre. Marcus Niemi är väl det nyförvärv som inte blev vad både han och klubben hoppades på. Nu bidrar han till samarbetet med HA 74, då han valde att gå över till den klubben. Jag önskar honom lycka till! Förra året blev Jon fråntagen kaptenbindeln och satt i tredjefemman. Det tog nog på självförtroendet och jag var nog inte ensam att undra hur man kunde göra så med en så duktig hockeyspelare. I mina ögon är han en av lagets mest kompletta spelare och det har han fått visa i år, med kaptenbindeln tillbaka. Även Myggan hade en dålig säsong förra året. Nu är han tillbaka vid Jons sida och det gamla radarparet har börjat ösa in poäng igen. Martin Lindström har blivit det perfekta komplementet till Jon och Myggan. Med sin rättframma spelstil har han fört in den enkelhet som behövs i formationen. En tuffing som tar många smällar under en match, men som givmilt även delar ut en och annan kyss. Tillsammans med Jon och Myggan har han i år utvecklas till en riktig playmaker och nu gör han inte bara mål utan levererar också assist. Andreas Gustavsson tillbringade mycket tid i gymmet i somras och det har givit resultat i år. Vi har fått se en tuffare Andreas i år och det har också resulterat i mer poäng. Många poäng har Andreas fått genom att gräva fram pucken i sarghörnen och leverera den till Ryan Pollock som passerat pucken över mållinjen. Ryan blev det fina tillskott vi hade hoppats på och leder den interna poängligan. En klasspelare som gör poäng i nästan varje match, många av dem är direkt matchavgörande. Med sin kanadensiska spelstil har han även höjt hela laget som i dag har en mer professionell attityd till spelet jämfört med förra året. Under senare tid har Kardell kompletterat Gustavsson och Pollock. Kardell har under åren åkt Jo-Jo in och ut ur a-laget, men är nu bättre än någonsin. Han har visat att det går att nå sitt mål om man bara kämpar på och aldrig ger sig. I början var det nyförvärvet från Åseda Christian Edefors med Pollock och Gustavsson. När sedan tränarna ville stärka tredjefemman fick Christian flytta dit. En skridskostark mycket målmedveten ung kille som hela tiden utvecklas. Frågan är bara hur länge han stannar i Boro. Centerrollen i tredje femman har Thomas Josefsson fått bära. En teknisk lite irrationell kille som kan skapa oreda i vilket försvarsspel som helst. Det har man utnyttjat i poweplay och mycket av framgången i powerplay kan stavas Josefsson. Vid sidan om Thomas har ofta Marcus Hjorthed huserat även han en teknisk kille som i år har blivit mer mogen i sitt spel vilket förklarar att han i år inte bara tagit en plats i laget utan också fått mycket istid, delvis på bekostnad av Jonas Greider som i år var tillbaka i truppen. Med sin ettriga spelstil ger dock Jonas mycket energi till laget, och han får ofta komma in i matchsekvenser, när tränarna vill tända till laget. Sist men inte minst har vi den tystlåtne Mikael Nyberg, som även på isen krigar i det tysta. Märks inte så mycket framåt, men gör alltid ett uppoffrande defensivt arbete. Läser spelet bra och får ofta till uppgift att neutralisera motståndarnas offensiv. Till detta lag lurar i vassen Peter Hasselblad gammal kompis till Lillis som han är. Peter har gjort två träningar med laget och vi har sett att han fortfarande håller hög klass. En skadad armbåge hämmar honom dock lite, inte så mycket i matchsituationen som i träningen. Väljer han att göra comeback är Boro ändå ett alternativ, men det finns fler. Med Peter i laget känns en kvalplats som möjligt och jag tror inte att man skall räkna ut Boro i ett sådant kval.
|
| Fler objekt | ||||||||||||
| Månad | Jan | Feb | Mar | Apr | Maj | Jun | Jul | Aug | Sep | Okt | Nov | Dec |
| År | 2005 | |||||||||||